Grundläggande:

Orientering som sport innebär att ta sig runt bana med kontroller. Till sin hjälp har man en karta och i de flesta fall med en kompass.

Kompass:

Det är bra men inte nödvändigt att ha en kompass med sig när man ska orientera. Kompassen har en nål som lägger sig i nord-sydlig riktning. Den röda eller oranga delen av kompassnålen pekar mot norr. Med kompassen kan man "passa" kartan, d.v.s. lägga kartan i nord-sydlig riktning.

Kompassen används även till att ta ut kompassriktningar, d.v.s. man går mellan två punkter längs en rak linje.

Karta:

I sporten orientering används specialkartor för orientering. På kartan redovisas olika vägar, föremål, etc. Mer information om karttecken finns [HÄR].

Kartan har en norrpil för att man ska kunna lägga kartan ska kunna lägga kartan i nord-sydlig riktning.

Det finns även merdianer, i de allra flesta fall svarta streck som löper i nord-sydlig riktning på kartan. Meridianer används för att ta ut kompassriktningar.

Skala:

Vanligtvis används skalorna 1:5 000, 1:7 500, 1:10 000 och 1:15 000 på orienteringskartor.

• På en karta i skala 1:10 000 är 1 cm på kartan 100 m i terrängen, 10 cm på kartan är således 1 000 m eller 1 km i terrängen.

• På en karta i skala 1:5 000 är en 1 cm på kartan 50 m i terrängen och 10 cm på kartan är 500 m i terrängen.

Bana:

Banan har börjar med en startpunkt, vilket ritas som en triangel.

Efter startpunkten följer ett antal kontroller. Kontrollerna redovisas som cirklar. Mellan kontrollerna finns streck och varje kontroll anges med en siffra.
Kontrollerna måste tas i ordning!

Sist på banan kommer man till målet, som redovisas med två koncentriska cirklar.

Nedan visas ett exempel på en bana (där ingen karta ligger i bakgrunden).